torsdag 17 december 2009

En "italiensk" hingst går till spillo

Det här kommer antagligen att bli bloggens elakaste inlägg än så länge. Så innan jag börjar vill jag bara belysa att allt skrivs i skämtsam ton, inget ont menas och många delar är av mig tillrättalagda för att passa storyn och bli roligt. Jag tänker försöka få med så mycket positivt i inlägget som möjligt.

Att vi lever i ett sexualiserat samhälle har väl knappast nån gått miste om. Reklamfilmer, musikvideor och kvällspress är alla tydliga exempel på det. Att uppskattningsvis 45% av allt vi diskuterar är hur vi ska få till det, hur man bäst raggar brudar och att många teorier faktiskt praktiseras på Uppsalas nationer är knappast en slump. Det är/har blivit en viktig del av våra liv som singelkillar i Uppsala.

Det finns en dikt, som jag inte minns, som handlar om pojkars förmåga att jobba i princip hur mycket som helst så länge det finns ett tävlingsmoment. Men så fort det försvinner försvinner även pojkars lust att jobba. Därför är det helt naturligt att vi även förvandlar vår jakt på flickor till en tävling. Enligt spelteorin innehåller alla spel tre komponenter; spelare, strategier och pay-offs. Jag tror inte det är nödvändigt att förklara de olika komponenterna i det här spelet. Precis som i alla andra tävlingar kan man vara olika duktig och på så vis maximera sin pay-off. Det som slog mig och Jack igår, under ett nationsbesök, var följande; Har vi någonsin sett Starra vinna spelet? Det spontana svaret är nej, men det är naturligtvis inte sant, tror jag. Vi sitter på information som säger annorlunda, nästan.

Nu kommer min första passning till Starra, den riktar sig till er flickor. Han är en fin kille och inte typen som ligger runt. Eventuella rykten som säger det är helt tagna ur luften. Detta för mig osökt in på rankingsystemet i tävlingen, munkskalan. Efter tre månader utan "action" tilldelas man statusen bronsmunk, efter ett halvår silvermunk och följaktligen efter ett år guldmunk. Motsvarande skala finns för kvinnor, då med suffixet nunna. De är naturligtvis alla mycket otrevliga stadier att hamna i och vi gör vårt bästa för att låta bli. För att göra det ännu mer spännande har vi lagt till twisten att den som uppgraderas till guldmunk inte bara måste bära skammen utan även måste raka hjässan för att tydligt visa att man är munk. Som om inte det är tillräckligt roligt. Man måste även upprätthålla munk-looken tills det att man inte längre gjort sig förtjänt av den. Jag tänker inte ta ut något i förskott men jag hoppas, Starra är på god väg.

Naturligtvis kan jag inte avsluta ett så här pass elakt inlägg med just elakheter utan tänkte runda av med några fina ord om min vän Starra. För att återgå till metaforen om spelet kan jag säga som så. Starra är ingen dålig spelare, tvärtom. Han behärskar många olika tekniker och är en skicklig taktiker. Han är den tveklöst bästa wingman jag har haft äran att arbeta tillsammans med. Det som bekymrar mig är att han så sällan själv väljer att vinna spelet. Tillfällen har funnits, trust me. Det är inte ovanligt att flickor drar iväg med honom på dansgolvet. Han kan, för att citera Ingvar Hirdwalls karaktär Grannen, snacka sirap i öronen på vem som helst och han är ju en rätt skojig prick. För att ändå på något sätt rättfärdiga hans beteende kan man kort säga så här, han slipper många jobbiga situationer. Uppsala är trots allt ganska litet.

Slutligen, tjejer hjälp Starra slippa munködet. Ni kommer säkert inte att behöva ångra er. Killar som gillar killar, hoppet lever.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar